Kan att skriva för hand (med en riktigt bra penna) vara en lyx? Är det verkligen lyxigt eller är det mest besvärligt? I detta första avsnitt av podden Den nya lyxen, vrider och vänder vi på det där med att skriva för hand, varför det är ett exempel på den nya lyxen och hur du själv kan lyxa till det med handskrift. Följ med!
Här kan du lyssna på podden:
Om du hellre vill läsa, hittar du manus längre ner på denna sida.
Mer läsning om att skriva för hand
- Skrivstilen som havererade, Språktidningen
- Writing Instrument Manufacturers Association
- How the Ballpoint Pen Changed Handwriting, Josh Giesbrecht, The Atlantic
Om journaling
- How to Start A Journaling Habit, Bryan Collins, Medium
- What’s All This About Journaliing? Hayley Phelan, The New York Times
Om lettering
Du är varmt välkommen att kommentera podden och komma med egna funderingar! Vad är den nya lyxen? Fler exempel på den nya lyxen kommer framöver i fler avsnitt av Den nya lyxen-podden. Så följ gärna! Podden finns där poddar brukar finnas.
Manus till: Att skriva för hand (med en riktigt bra penna)
Den 11 juni 2018 nödlandade United Airlines flight 971 på Shannon-flygplatsen på Irland. Besättningen hade ägnat de senaste tjugo minuterna av resan från Fiumcino åt att dumpa flygbränsle i havet så att planet skulle undvika att krascha vid landningen. Ombord var 214 passagerare på väg till Chicago.
Landningen gick bra, och allt följde de normala rutinerna vid nödsituationer. Brandbilar och ambulanser körde i ilfart till flygplatsen, och polisen utredde som normalt. Utom en sak: Varje flygpassagerare fick lämna ifrån sig ett handstilsprov.
Anledningen till nödlandningen var att någon skrivit ett meddelande för hand på flygplanstoaletten och det hade uppfattats som ett bombhot. Nu ville polisen jämföra handstilen hos dem som hade funnits ombord.
Den irländska polisen Gardaí rapporterade senare att det inte funnits något reellt hot på planet. Men själva incidenten hade redan spritts genom all världens tidningar just på grund av det unika: Ett handskrivet hot.
Varje handstil unik
Att skriva för hand långsamt och vackert med en riktigt bra penna är en sann njutning, en lyx. Och det är en lyx på stark frammarsch, fast kanske inte inom de områden man främst tänker sig det.
Den olycksalige klottraren på flygplanet ägnade sig sannolikt inte åt lyxig handskrift. Vad jag kan luska ut av de tidningsartiklar som skrevs om saken var det ingen mästerkriminell som låg bakom.
Men just handstil är något som informationstekniska avdelningen på Nationellt forensiskt centrum ägnar sig åt att undersöka, läser jag i Språktidningen. En handstilsforensiker är en kriminaltekniker som analyserar typiska individuella mönster i handstilar. “Det finns inte två personer som skriver likadant”, säger handstilsforensikern Kristofer Axelsson-Spjuth till tidningen.
Att skriva för hand blir allt mer populärt bland kriminella i takt med att det blir lättare att spåra digitala meddelanden genom avlyssning. Men då gäller det ju att förstöra den handskrivna flyktplanen eller vad det nu kan vara – och till skillnad från datorn så deletar inte en fysisk papperskorg din handskrivna lapp, så det är ju såklart mumma för forensikern.
Grafologi och annat om handstil
Grafologi är att bedöma en persons personlighet efter hur denne skriver för hand. Att det skulle funka finns det inga vetenskapliga bevis för, utan det är en pseudovetenskap som astrologi och liknande. Klädskaparen Gudrun Sjödén skapade stora rubriker här om året när hon i en Svenska Dagbladet-intervju bland annat sagt att hon anställer efter att ha gjort ett handskriftstest. Men hon hade alltså lika gärna kunnat göra ole dole doff eller bara välja dem som bar gröna skor eller var vänsterhänta – det hade varit ungefär lika exakt.
Snarare verkar det vara så att eftersom vi skriver mindre och mindre för hand till vardags, blir våra handstilar allt mindre unika. Visst kan de skickliga forensikerna se skillnad, men vi är väl rätt många som de få gånger vi skriver med papper och penna använder en rätt styltig textad stil? I varje fall gör jag det, något jag fick känna på här om dagen.
Datorn tvingar mig att skriva för hand
Ironiskt nog bestämde sig min dator för att lägga av den dagen jag satt mig ner för att skriva ner mina tankar om den nya lyxen. Nåväl, min dator är gammal och med tiden behöver jag en ny, men skulle inte jag kunna skriva i varje fall ”a shitty first draft” för hand, med blyertspenna i en gammal skrivbok? Som jag gjorde förr, när jag började skriva professionellt. Då skrev jag oftast först för hand, och sedan skrev jag rent på datorn.
Så jag började skriva för hand. Samtidigt kände jag mig lite fin och duktig och Laura Ashley när jag satt där med min blyertspenna och vackra skrivbok. Som en wannabe-Jane Austen eller nåt. Det kändes mycket lyxigt, och jag tänkte att detta borde vara något jag skulle göra mer: skriva för hand är en lyx!
Sedan visade sig att min dator bara var skendöd. Den vaknade till liv och jag gullade med den som vore den en liten kattunge. Iväg slängde jag pennan, och det fina anteckningsblocket hamnade längst ner i en hög.
Jag har en hisklig handstil, men kan skriva fint när jag skriver långsamt. Men jag kan inte skriva till exempel en journalistisk text för hand, för jag behöver skriva lika snabbt som jag tänker. Eller i varje fall nästn lika snabbt. Skriver jag för hand går det långsamt.
Skrivmaskinens glamour
Det finns en slags glamour och romantik kring att skriva för hand eller med en gammal skrivmaskin hos professionella skribenter.
Reportern Lars Yngve för tidskriften Nya upplagen blir förbluffad över att Ulf Lundell har fem skrivmaskiner, alla av märket Facit, men Lundell svarar:
Jag har många fler än så, det är snudd på rena nojan över att det inte ska finnas fler skrivmaskiner. Jag sliter nog i genomsnitt ut en maskin per bok. Sedan är det färgband, det måste man också vara vaksam på och lägga upp en buffert av i kylskåpet.
(Ulf Lundell)
Det linjerade blocket
I en artikel i The Guardian säger författaren Niven Govinden:
En tom datorskärm gör mig illamående. Det främjar inte bra texter. Det fysiska med att skriva för hand förnöjer mig. Jag redigerar efter hand på ett sätt som inte händer med en laptop. Det finns en större känsla av rymd när jag använder penna. Ett linjerat anteckningsblock är mindre dömande. Men viktigast av allt är att jag skriver mer ekonomiskt. Jag tänker mer på att bra meningar ska följa på varandra, och för mig är det allt som betyder något.
(Niven Govinden)
Det där med handskrift eller dator beror ju lite på vad jag ska skriva – om det är något jag behöver reda ut. För då kan ju det vara smart att skriva för hand och låta tankarna gå lite långsammare, precis som Niven Govinden berättar. Ska jag skriva något mer för stunden eller en större mängd text, så funkar ju datorn bättre, tycker jag. Det finns fler sätt att få den där eftertänksamheten i skrivandet Exempelvis den här texten har jag först skrivit på dator och läser den nu högt, och då hör jag när jag inte förklarat riktigt bra. Läser jag min text högt snubblar jag på illa formulerade meningar, och om till och med mina egna tankar försvinner iväg medan jag pratar, ja, då kan jag väl knappast räkna med att du är särskilt intresserad längre.
Skolöverstyrelsestilen
Jag tillhör den generation som fick lära sig den så kallade Skolöverstyrelsestilen när jag skulle lära mig skriva. Den introducerades 1975, och jag började ettan 1976. Det var ett sätt att skriva där textning och skrivstil så relativt lika ut – det var bara att pilla dit streck mellan bokstäverna, så hey presto blev det skrivstil.
Jag fick aldrig till det där riktigt, och fick ständigt låga betyg i skrivstil (och ja, vi hade betyg i skrivstil). Min kompis Hanna revolterade och lärde sig gammaldags, vacker och snirklig handstil av sin mamma, och vi avundades henne för detta. Men inte heller Hanna fick gott betyg, trots skönskriften, för alla skulle skriva på exakt samma sätt.
Ett experiment dömt att misslyckas alltså, och det lades ner tio år senare, 1985, precis lagom till att jag skulle sluta grundskolan.
Typografi
När jag sedan började på naturvetenskaplig linje på gymnasiet, hade jag en lektionstimme bild i veckan i första årskursen. Eftersom man på den tiden inte förstod vad naturvetare skulle ha för nytta av estetiska ämnen, lärde vi oss rita sådant som kunde komma till nytta för de yrken skolan kunde tänka sig att vi skulle ha, som ingenjörer eller arkitekter, eller möjligen som reklammän (som det väl fortfarande hette, det här var ju åttiotal).
Vi lärde oss att göra projektionsritningar och rita bokomslag, men också att texta och kalligrafera. Så från att ha varit hårt styrd av Skolöverstyrelsestilen, upplevde jag nu nöjet i att skriva vackert. Det var ju kul!
Vi fick öva oss att skriva hur snirkligt vi bara vile,, och vi använde vackra pennor, som reservoarpennor med flödande bläck. På plakat målade vi bokstäver utan klackar, och vi lärde oss att klackar hette serifer, och att de raka bokstäverna vi målade hette sans-serifer eller grotesker. Det fanns en hel värld att utforska!
Min mamma, som också var intresserad av formgivning och estetik, köpte hem böcker till mig om typografi, och jag glupade i mig.
Långt senare gifte jag mig med en grafisk formgivare, och hans kunskaper i klassisk typografi är något jag beundrar.
Typografi är tyvärr också ett konsthantverk som försvinner allt mer, och framför allt är det kunskapen i att kunna skilja god typografi från medioker som sviktar. Många kan säkert känna igen en designklassiker i form av en stol eller ett arkitektritat hus, men förstår vi att uppskatta en väl typograferad skrift?
Tryckbokstäver minst lika bra
Just det där med handskrift i skolan är ett omdebatterat ämne. I Sverige höll handstilen att försvinna från läroplanen vid revisionen 2011, men behölls men är inte betygsgrundande, och barnet i mig jublar. Skrivstilen är borta från läroplanen. Många skolor använder dator när barnen lär sig skriva, och det fungerar bra, särskilt för de minst starka eleverna. Då kan eleverna fokusera på att lära sig det viktigaste – att läsa och skriva och räkna och förstå – och sedan lära sig olika metoder för själva skrivandet, där att skriva för hand är en av flera metoder. Exempelvis har det visat sig varit bra för elever med ADHD, som har lättare att lära sig att skriva på det viset. Och det måste ju vara bra, eller hur?
Att skriva med tryckbokstäver, alltså när varje bokstav är fristående, verkar gå precis lika bra som att skriva med skrivstil, där bokstäverna flätas samman, om jag förstår forskningsresultaten rätt. Ändå är det något som orsakat mycket debatt, inte minst i USA där det bedrivs forskning på området. De som är för skrivstil menar att skrivstil främjar hjärnans utveckling, men det verkar det vara svårt att hitta entydiga vetenskapliga belägg för. Att skriva för hand verkar dock ge finmotorisk övning och att man övar upp automatiskt tänkande.
Minnet kanske påverkas
Att skriva för hand kan också påverkar hur man minns.
En amerikansk studie undersökte vem som minns bäst: studenten som tog föreläsningsanteckningar med hjälp av en laptop eller den som tog anteckningar för hand.
Det visade sig att båda studentgrupperna mindes lika mycket fakta, medan handskrivarna kunde förklara sammanhang mycket bättre. De reflekterade medan de antecknade, medan laptopskribenterna mer tog diktamen.
Autografer
Man må anklaga Skolöverstyrelsestilen, men det där med skrivstilens försvinnande verkar vara en global företeelse. Men det är ett försvinnande som inte går obemärkt. I USA firar man National Handwriting day den 23 januari, vilket är en idé från Writing Instrument Manufacturers Association, alltså penntillverkarnas förening i USA. Det är ju ungefär som att vi i Sverige firar Kanelbullens dag, även det en högtidsdag initierad av en branschförening, som ett pr-trick.
Många verkar koppla handskrivande, och då särskilt skrivstil, med en tid då allt var lite bättre. Med brevskrivning och ett fungerande postväsende. Det är en teknik som är omgiven av romantik och det-var-bättre-förr-ande.
Det finns en fascination i det handskrivna, vilket marknaden för autografer och annat handskrivet visar. En autograf på en kändis basebollhandske eller t-shirt visar på prylens proviniens, alltså härkomst, och det kan höja priset vid en auktion. Sångaren och poeten Bob Dylans handskrivna text till Like a Rolling Stone såldes för två miljoner dollar för några år sedan, men de flesta autografer och brev går naturligtvis för betydligt mindre.
Kulspetspennan förstörde skrivstilen
I en artikel i The Atlantic, hävdar Josh Giesbrecht att det var kulspetspennan som förstörde skrivstilen. Den tidigare reservoarpennan hade ett flödigare bläck och var liksom lite rejälare.
Om du provat att skriva med reservoarpenna vet du att det är hopplöst att stanna till med en sådan penna, för då blir det en plump. Snarare vill pennan vidare och vidare, gärna i en löpande följd, som perfekt för skrivstil. Du ska inte heller ha en reservoarpenna i handen när du gestikulerar, för då då riskerar du att stänka färg över hela rummet, och inte heller tugga på pennan, för då kan du hux flux få tusch i munnen. Nej, en reservoarpenna VILL skriva! Den vill skriva vackert, och mycket!
Kulspetspennan eller blyertspennan däremot, är trögare. Bläcket är trögare i en kulspetspenna för att inte läcka. Det var de ungerska brödena László och György Bírós geniala uppfinning: ett mer trögflytande bläck, och därmed kunde kulspetspennan gå från obskyr uppfinning till något som ligger och skramlar hemma hos de flesta. Men trögheten gör det just lite trögare att skriva – kulspetspennan läcker inte, men den dansar inte heller.
Josh Giesbrecht har kommit fram till ytterligare en anledning till varför kulspetspennan tagit död på skrivstilen. Vi lär oss i skolan att hålla pennan precis som man tidigare höll en reservoarpenna. Men reservoarpennan hade ju ett annat flyt, och för att få till en sjyst handstil med kulspetspenna behöver vi krampa mer med handen om vi har samma handgrepp som förr. Så vårt sätt att hålla handen om pennan är en artefakt, en skrivandets blindtarm som inte har en funktion i dag.
Pennan ska ligga väl i handen
Jag är själv noga med de pennor jag använder, vilket är något min familj gillar att skämta om. “Men kom igen, du ska bara skriva en inköpslista!” säger den, när jag står där och väljer och väljer. Men jag vill att det ska kännas rätt, och det är det där flytet jag vill åt. Tidigare använde jag gärna reservoarpenna, men om man inte använder en sådan ofta tycker jag att de är svåra att hålla i gott skick. En filtspetspenna kan ge minst lika god effekt och bra flyt.
Sedan tycker jag att pennan ska ligga gott i handen. Den får gärna vara rätt tjock, och så ska materialet inte vara för glatt.
När jag slutade mitt första jobb, som assistent på Nationalencyklopedin, fick jag en fantastiskt vacker penna som avskedspresent. Den var smal och guldfärgad, med kulspets av märket Cross. “Skriv nu många vackra ord!”, sa min redaktör Agnita, och sporrad av detta försökte jag verkligen göra det. Kruxet med pennan var att den inte riktigt hade flyt. Det blev torra, korta ord när jag skrev med den. Skrev jag med en Pilot fineliner, inköpt för några tior på Mattons, flöt däremot prosan på fint.
Jag har kvar min vackra penna från encyklopedin, den ligger faktiskt framför mig just nu i sitt bruna etui, och finelinerpennorna slets snabbt och är slängda och glömda sedan länge. Så som symbol och god tanke finns gåvan kvar. Men för att skriva vackra ord, ja, då måste man få prova ut det som passar en själv bäst.
Journaling och …
Men att skriva för hand är som jag tidigare nämnt på uppgång inom vissa områden, och då inte bara inom kriminella kretsar.
Journaling är en metod som bland annat används för att öka kreativiteten, men kan också användas som en mindfulnessövning. Du använder ett anteckningsblock, gärna stort som en A4, och skriver för hand, under kanske 5-10 minuter varje dag, gärna under morgonen. Du skriver fritt ur hjärtat om vad som kommer först till dig, som en medvetandeström. Det blir ju som en dagbok, men Journaling – eller dagboksskrivande – verkar också minska stress, underlättar för dig att reflektera över ditt liv, och så får du lättare att kommunicera.
Jag skrev själv dagbok – för hand i skrivbok – från tonåren och en bra bit upp i tjugoårsåldern, och jag menar att de bidrog kraftigt till att jag till slut fick ett bättre språk och hittade till skrivandet som ett sätt att uttrycka mig.
Om man inte vill skriva helt så fritt ur hjärtat, finns det en metod, Bullet Journaling. Det är från början en kommersialisering av Journaling, men om du söker #bulletjournal på Instagram, kommer du att få mycket inspiration så att du kan börja själv. Ryder Carrol, mannen bakom Bullet Journaling, menar att det är ett sätt att leva ett medvetet liv. Tidningen Vogue kallade det “ett KonMari för dina skenande tankar”.
… lettering
Ett annat sätt som handskriften har blivit populär på är det som kallas för Lettering. Jag tänker på Lettering som “hipster-typografi”, men det är kanske taskigt. Men du har säkert sett det på coolare caféer – vackert handskrivna skyltar med snirklar och krusiduller. Även Lettering är något som blivit kommersialiserat, och nu finns det en uppsjö av pennor och prylar som du kan köpa för att skriva vackrare. Men egentligen behöver du ju mest en vanlig tuschpenna och mycket tålamod.
Välgjord Lettering blir som ett slags kalligrafi – som är en slags bildkonst som jag lätt skulle kunna ägna ett helt poddinslag åt, så det får jag återkomma till.
Så här gör du för att lyxa till det
Hur gör man då för att skriva för hand med en riktigt bra penna? Här kommer några tips.
- Hitta dina verktyg. Välj ut en penna som passar just din hand. I bättre kontorsvarubutiker eller konstnärshandlar kan man provskriva. Gör det! Hitta också ett papper som du tycker är bra att skriva på och som gör dig glad. Tänk på att papper har olika ytstruktur, och att de som är lite mer ruggade slurpar åt sig mer tusch, medan väldigt blanka papper gör att bläcket inte fäster riktigt. Termen för pappers ytstruktur på fackspråk är grängning, så går du i en fackhandel så kan du be om att få ett mediumgrängat papper.
- Ha gott om tid. Anledningen till att de där köksbordslapparna ofta är svårtydda som hieroglyfer är att vi skriver dem i en hast. Har du bråttom och måste kommunicera – använd dator eller mobilen! Se handskriften som ett sätt att ha det lite bra, att ge dig själv lite omtanke.
- Öva! Övning ger ju färdighet, och så även här. Hitta olika anledningar för att skriva snyggt. Gör världens vackraste köksbordslappar. Skriv dina att-göra-listor för hand. Överraska med skönskrivna lappar på julklapparna. Texta snälla lappar på jobbet.
Därför är detta lyxigt
Men hur är det nu då, är det lyxigt att skriva för hand med en riktigt bra penna?
Helt klart är datorn eller paddan det de allra flesta av oss använder för att skriva, oavsett om det är brukstexter eller mer kreativt. Och helt klart kommer de handskrivna köksbordslapparna aldrig vara kalligrafiska mästerverk i mitt hem. Men att skriva för hand, eftertänksamt, med en mycket bra penna, med gott om tid för att forma vackra bokstäver och intressanta tankar … Ja, det är en lyx. Det är inget vi gör till vardags, men när det händer, ah, vilken känsla!
I The Guardian skriver Lee Rourke:
“Att skriva för hand är ett hemligt nöje. Jag kan sitta i en kaféhörna utan att bli iakttagen och skriva från hjärtat.”
(Lee Rourke)
Med en laptop blir du genast synlig, och du går från att vara observatör och flanör till att vara tydlig, en lattearbetare, en kaféslav.
Och jag minns, när jag var runt tjugo, hur jag satt med anteckningsblock på fik, precis som Rourke, och skrev texter, de viktigaste texterna, texterna om livet och kärleken och döden, omgiven av lågmälda samtal och skrammel från kaffekoppar och kanske någon bil som körde förbi. Jag använde helst en svart tuschpenna med bra flyt, gärna en filtspetspenna från Pilot, och det skulle vara ett inbundet block, helst olinjerat.
Så, ja. Att skriva för hand med en riktigt bra penna, det är en sann lyx.
Foto: Diane Helentjaris, Unsplash