Att vara vid gott mod – ja, redan de gamla grekerna kämpade med detta. Ibland ack så svårt, och därför lyxigt. Ett avsnitt med Muminmamma, stoiker och buddhister, kloka wettexdukar, en anslagstavla och det kära i att dricka kaffe på gården.
Vill du hellre läsa, hittar du hela manuset nedan.
Mer läsning om att vara vid gott mod
- Märta Måås-Fjetterström
- The best 10-Year Challenge yet belongs to humanity av Kelsey Piper, Vox
- Massimo Pigliucci, How to be a stoic.
- Pema Chödrön, Start where you are.
- A Stoic’s Key to Peace of Mind: Seneca on the Antidote to Anxiety av Maria Popova, Brainpickings
Manus till: Att vara vid gott mod
I min uppväxtfamilj hade vi en anslagstavla i köket var vi än bodde. Den var alltid av glesvävd jute på spånplatta, en mycket enkel tingest. Efter mamma dog för några år sedan och pappa flyttade till en mindre lägenhet, har jag inte sett till den.
Anslagstavlan var en grej för min mamma. Där satte hon upp lappar med viktiga telefonnummer och kallelser till läkarbesök – som tyvärr blev allt fler med åren – men också majblommenålar, teckningar från barn och barnbarn, kanske någon skojig nål från det USA som hon älskade, och så någon rolig seriestrip, gärna B.C. med The Fat Broad, som hon nog på något vis identifierade sig med.
(Apropå The Fat Broad såg jag att hon och hennes seriekollega The Cute Chick fått nya namn så sent som förra året, och The Fat Broad heter nu Jane. The Cute Chick heter Grace.)
En del av barndomen
Hur som helst, de där klippen och nålarna och grejerna var en del av min barndom. I sommarstugan på västkusten fanns såklart också en anslagstavla, med udda nycklar och majblommenålar och lustiga tidningsurklipp och Viktiga Papper. Innehållet ändrade sig genom åren, men en sak fanns kvar väldigt länge och hängde kvar när hon gick bort, och det var en oanvänd wettex med tryck. På den stod: “Var vid gott mod! Märta Måås-Fjetterström”.
Nu är jag en TÖP, alltså en textilt överintresserad person, så jag visste redan när mamma satte upp den där wettexen att Märta Måås-Fjetterström var en textilkonstnär med inriktning mattor. Hennes verkstad i Båstad finns ännu kvar.
Var vid gott mod!
Men det var dessa ord – VAR VID GOTT MOD – som fastnade. Var vid gott mod. Orden har hängt med mig genom åren, särskilt när det varit tungt och eländigt. Var vid gott mod. Det har varit tufft att vara Karin Lilja, ibland väldigt tufft, och när det har varit som värst har jag bara velat försvinna från denna jord. Barn och livet får mig till slut på fötter igen, och idag känner jag mig att det mesta går min väg.
Eftersom jag vet hur svag och hjälplös det går att vara när man är där nere i det grå, så ser jag det som särskilt viktigt för alla oss som kravlat oss ur detta att hålla fast, vara där och vara lugna och rediga. Det går kanske inte alltid att göra så mycket för den nästa, mer än detta: att vara där och vara vid gott mod. Keep calm and carry on, som det stod på en av de affischer som skulle motivera britterna under Andra världskriget.
När katastrofen är ett faktum, men den kanske inte riktigt träffat dig utan din nästa, så är det din uppgift att vara vid gott mod.
När katastrofen inträffar
I Tove Janssons bok Farlig midsommar, inträffar katastrofen. Vattnet stiger och allting börjar flyta. Det ena ger det andra och familjen och vännerna kommer ifrån varandra. När det är som mörkast, och mumintrollet, Snorkfröken och filifjonkan hamnat i finkan och lilla My kommit bort, börjar kapitel åtta med att muminmamman och Mymlans dotter är på teatern. Jansson skriver:
Tänk om muminmamman hade vetat att mumintrollet satt i fängelse när hon vaknade på midsommardagen! Och tänk om nån hade kunnat berätta för Mymlans dotter att hennes lillasyster låg och sov i Snusmumrikens granriskoja, inrullad i angoragarn!
Nu visste de ingenting, men de hoppades. Hade de inte varit intrasslade i värre underligheter än någon annan familj de kände till, och hade det inte alltid gått bra?
Lilla My är van att ta hand om sig själv, sa Mymlans dotter. Jag är mer orolig för den som råkar ut för henne!
Mumintrollets mamma tittade ut. Det regnade.
Måtte de inte förkyla sig, tänkte hon och satte sig försiktigt upp i sängen.
Muminmamman är med i de flesta av muminböckerna, men hon är inte de stora gesternas trol. Hon är kreativ och skapar gärna vackra barkbåtar. Under alla äventyr håller hon ställningarna och alla vid gott mod med saft, en stor handväska och en mjuk nos. För mig är hon mumindalens stoiker.
Stoiskt lugn
Antikens stoiker har ju kommit i ropet, inte minst genom Massimo Pigliuccis bästsäljare How to be a stoic. För stoikerna är dygden det viktigaste av allt, och att leva naturligt. Ett sätt att leva naturligt är att verka för ett gott samhälle för alla, eftersom människan av naturen är ett socialt djur.
En annan grundpelare är kontrollens två delar: vissa grejer kan vi ha kontroll över, vissa kan vi inte. De vi inte kan ha kontroll över kan vi försöka påverka, men i övrigt hantera det med jämnmod.
Det vi inte kan göra något åt, är det ingen nytta att vi vältrar oss i oro över heller. Det som är, det är.
Var inte olycklig innan krisen kommer
Seneca säger i min översättning av en engelsk översättning:
Det jag råder dig att göra är att inte vara olycklig innan krisen kommer; eftersom det kan vara så att farorna som du kryper ihop av som om de hotade dig, aldrig kommer att komma över dig; de har verkligen inte kommit ännu.
Därför plågar vissa saker oss mer än de borde; vissa plågar oss innan de borde; och vissa plågar oss när de inte borde plåga oss alls. Vi har för vana att överdriva, föreställa eller förutse sorg.
Seneca
Måttlighet är en dygd
Samtidigt, menar stoikerna, ska man inte skuffa under mattan obehagligheter som du inte kan göra något åt och bara leva livets glada dagar. För att ta ett samtida exempel: gå inte på krogen bara för att du inte tror att just du kommer att drabbas allvarligt av en smitta, utan acceptera det du inte kan påverka, gå hem, var måttlig och var vid gott mod.
Måttlighet, att vara vid gott mod och att försöka se saker för vad det är, är något även buddhismen kan lära oss. Flera buddhistiska tänkare har sagt saker som: Om det går att ordna, varför oroa dig? Om om det inte går att ordna, vad är det då för mening att oroa sig?
Den japanska zenbuddhisten Shunmyo Masuno skriver i sin bok Zen, The Art of simple living i min översättning:
Vi kan inte förändra vad som händer i livet, men det är inom vår makt att bestämma hur vi hanterar det som händer.
Det handlar om att förbereda sig själv. Det handlar om att acceptera verkligheten som den är. Att se saker för vad de är. Acceptera saker för vad de är. Det låter kanske som att ge upp, men det är faktiskt det helt motsatta.
Shunmyo Masuno
Jag är inte ensam
Hur var det då med Märta Måås-Fjetterström och hennes sentens Var vid gott mod? När Märta dör vid 67 års ålder i sviterna av en operation, är hon mitt uppe i arbetet med ett antependium. Ett antependium är ett tygstycke som täcker altaret i kristna kyrkor. Texten på Märta Måås-Fjetterströms skiss lyder: Var vid gott mod.
Var vid gott mod är ett bibelcitat, ur Johannesevangeliet. Det lyder i sin helhet i en tidigare översättning:
Jesus svarade: ”Nu tror ni. Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig. Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”
Jag har besegrat världen
I senaste bibelöversättningen heter det:
Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.
Var inte oroliga. Var vid gott mod. För mig är det en betydelseglidning. Att inte vara orolig, det är att säga till Filifjonkan att hon ska tagga ner. Att vara vid gott mod, det är att vara Muminmamman.
Märta Måås-Fjetterströms antependium kom aldrig att vävas.
Goda råd om att vara vid gott mod
Med så många visa tänkare som varit inne på tankarna om att vara vid gott mod, finns det såklart många råd kring detta. Här kommer några:
Notera det vardagliga
Buddhisten Pema Chödrön skriver om ett sätt att gå från dysterhet till att ljusna upp lite, och det är att notera detaljer. Notera även detaljer i mycket vardagliga saker, och känn tacksamhet över det. Titta på diskborsten. Hur stråna sitter fast på borsthuvudet utan att falla av, och är alldeles lagom stunsiga. Så bra! Sedan, när du börjat se, kan du prova att göra saker lite annorlunda. Du skapar nya mönster, om det bara är i det lilla. Hon skriver: “Du kan gå fram till fönstret och titta ut på himlen. Du kan skvätta kallt vatten i ansiktet, du kan sjunga i duschen, du kan ut och springa – allt som inte är ditt vanliga mönster.”
Varje stund är en övning
Se varje stund i livet som en övning till att bli en bättre människa. Här får jag citera en stoiker, Epiktetus (i min översättning från en engelsk översättning):
För varje utmaning, kom ihåg att du har resurserna inom dig att hantera dem. Om du provoceras av åsynen av en vacker man eller kvinna, kommer du upptäcka att du är mäktig självövervinnelse. Om du drabbas av smärta, kommer du upptäcka att du är mäktig att uthärda. Om du förolämpas, upptäck att du är mäktig tålamod. Med tiden kommer du att bli trygg med att det inte finns en enda utmaning som du inte har möjlighet att tolerera.
Epiktetus
Ha ett förberett sinne
För att citera stoikern Muminmamman:
Jag vet att vad som helst kan hända när som helst. Det är därför jag är så lugn.
Muminmamman
Där är det lyxig att vara vid gott mod
Jag har en pappa som är nittioett år gammal. Han har flera diagnoser och är rullstolsburen och det senaste året har han åkt till sjukhuset akut med livshotande åkommor så många gånger att jag tappat räkningen. Flera gånger det senaste året har en allvarlig läkare ringt upp mig och berättat att de inte kommer att ge hjärt-lungräddning för min pappa. Skulle det bli riktigt illa, så kommer de släppa taget om honom.
Men vi har ett framstående universitetssjukhus i stan som kan sina saker och min pappa är en comeback-kid. Han reser sig på tio och får komma hem till sin tvåa och hemtjänsthjältarna igen. Varje hemfärd är pappa lite skröpligare men gladare än tidigare. Han spelar schack – på samma sätt som i en av hans favoritfilmer Det sjunde inseglet – och han vinner gång efter gång. Dessutom har han i pauserna mellan sjukhusbesöken hunnit med att få sina vetenskapliga pek publicerade, vilket stärker livsandarna än mer.
Han håller sig vid gott mod, säger min man, och det är alldeles sant.
Vi ses snart!
Här om dagen ringde jag pappa och sa vi får hålla kontakten över telefon den närmaste tiden. Med tanke på att jag de senaste åren när jag stängt dörren till hans lägenhet efter ett besök, tänkt att detta kan vara sista gången vi ses, och med tanke på att pappa och jag äter middag ihop minst en gång i veckan sedan mamma gick bort, så hade man kanske kunnat tänka sig att vi grät i luren. Men icke.
Även pappa läser tidningen och förstår vad som är i görningen. Hans egen pappa var en överlevare från spanska sjukan. Vi håller distans, även om strömmen av hemtjänstpersonal i hans hem säkert är ett större hot än om jag kom förbi med en kopp kaffe. Men jag är lite förkyld just nu, och tänk om det var jag som fick honom att förlora i schack? Så samtalet präglades av att vi båda var vid gott mod. Vi ses snart, sa vi. Nu kommer våren. Då dricker vi kaffe på gården.
Bättre saft har ingen haft
En lyx, som jag definierar det, är något åtråvärt som kan vara svårtillgängligt eller tillgängligt enbart för få, eftersom det ofta kräver en ansträngning. Det kan knappast vara en slump att så många tänkare har funderat över detta: att vara vid gott mod. Det är inte alltid helt lätt. Det kräver en insats, och det kräver övning.
För när jästen och toapappret tar slut i affären, och mjölken surnar, då bör man med muminmamman säga med kraft: Vi dricker hädanefter saft!
Photo by Lucas Clara on Unsplash