Nära Malmö Folkets park finns en unik liten attraktion. Alla kallar den ”Trädgården”. Men det är egentligen en tomtbit åt en transformatorstation.
Dess inhägnad är ursprungligen gjord så att bostadsrättsföreningens grönska ska veta sin gräns. Men staketet har i dag fått ytterligare en funktion. Att tryggt hindrar små barn att krypa ut på gatans trottoar.
Mia på Cafe Number 6 förklarar:
– Det har inte behövts några regler där. Vissa tar med hundar. Andra ammar sina barn. Ofta kommer man in med disken till oss efteråt. Hit kommer bara folk som verkligen vill njuta av sitt kaffe. Så det är denna medarbetaren som bestämmer takten här, säger Mia och klappar på sin espressomaskin.
En varm dag
Det är verkligen en varm dag. Vi byter några ord till innan jag kliver ut på trottoaren igen. I Västra Sorgenfris trädgårdsstad råder absolut stillhet och tystnad. Allt som hörs är ljudet av kvittrande sparvar och barnens röster från ”uteserveringen”.
Jag korsar gatan i avsikt att berätta om min artikel. Men ångrar mig, har inte hjärta att störa alla gästerna där med mitt fåniga uppdrag.
Går tillbaka till Mia igen, som fortsätter:
– När vi tog över förra året ringde jag upp Eon för att bli klok på framtiden. Dom sa att det inte fanns några planer för fler stationer där. Att vi bara kunde fortsätta.
Så det är därför ytan är så tilltagen.
– Precis. Så jag undrade om man då inte kunde få måla något nytt på stationen. Som något trevligt. Men killen på Eon sa: Njaae … det behövs nog tillstånd för det. Men att han kunde beordra en klottersanering av den.
Jag uppdagar en fet fågel
Sagt och gjort. Men det dröjde inte mer än två dagar innan ett nytt konstverk plötsligt stod uppenbarat. Denna gång med en fet och glad fågel, som nu hälsade gästerna välkomna.
Mia fnissar:
– Jag vågade inte ringa Eon en gång till. Men jag vet att killen bor här i närheten. Han har säkert gått förbi och sett det nya klottret. Kanske tänker han samma som jag. Att han inte vill ringa mig för att han då måste beställa en ny sanering.
Så kan det säkert vara, säger jag och skrattar.
– Min femåring frågar, vem är det som målar den där fågeln överallt? Den finns ju över hela stan.
När jag sitter i bilen därifrån ler jag åt det hela. För lustigt nog tycks Mia inte ha övervägt den andra tanken. Att hon själv kanske riskerat bli misstänkliggjord av Eon för att ha beställt ett nytt klotter. Dagen efter deras sanering. Men strax därpå förstår jag plötsligt varför. Kliver in i bilen efter ett tryckeribesök på Axel Danielssons väg, och då dyker den upp igen: Fågeln. Fet och lycklig. Bredvid en ytterst snopen och tilltufsad katt. Som en vinnare.
Senaste nytt
Jag tänkte ju sätta ihop en adresslista för att göra en komplett fågelspanarutflykt. Men sedan hittade jag denna sida. Det är alltså ingen fågel vi pratar om, utan en fet kråka.