Jag har börjat skriva igen.
Nej, jag har föresatt mig att börja skriva igen. Det är en skillnad.
I större delen av mitt liv har jag skrivit, och under tjugo, tjugofem år skrev jag professionellt. För några år sedan blev jag trött och slutade. Trött på alla ord som virvlade omkring. Trött på alla dåliga texter. Och trött på att även mitt eget språk förflackades, blev ointressant. Jag berörde inte ens mig själv.
Men också trött på att behaga genom ord. Att alltid ha en tyckande publik. En läsare är det finaste en skribent kan ha – och har hon fler än en så har hon kanske också en inkomst – men en publik? Nej, det bäddar för ett vi och ett dom. Skribenten mot en okänd massa av tyckande, babblande bubbel.
Tröttnade på att bli bedömd. Bedömd av lektörer, redaktörer, kunder, kundernas fruar, kundernas plånböcker. Av försäljningssiffror och bokslut.
Så jag tystnade
Så jag tystnade. Tog jobb som strateg – vad gör en sån? You tell me – och skrev mest mejl, rapporter och rappa inlägg i sociala medier. Började fotografera, göra film!
Med ojämna mellanrum dök en tanke upp som ville bli till text, och det resulterade i inlägg på Facebook och nedanstående poster. På mina Facebookinlägg fick jag likes, massor av likes. Vilken tillfredsställelse! Mina gamla sajter fick virus och kraschade, och jag blev ny och fri att omdefiniera mig själv. Jag kanske inte var skribent när allt kom omkring. Jag var kanske en… strateg?
Men så fick jag en idé. Allt föll på plats. Det var ju detta som jag handlar om, detta jag ska göra. Jag ville nyansera och fördjupa, så jag insåg att jag var tvungen att skriva lite längre. Kanske en bok. Det kändes lite läskigt att skriva bok igen, så jag kallade det manifest. I all enkelhet.
Bara att skriva
Nu var det bara att skriva. Fördelen med att ha skrivit professionellt så länge är att jag kan skriva på ren teknik. Sätta mig ner vid ett givet klockslag och producera en viss mängd text.
Så det gjorde jag nu också. Började skriva. Det gick bra! Uppe i sadeln igen! Men så började jag fundera. Var jag tillräckligt påläst? Bäst att läsa lite mer innan jag fortsatte att skriva.
Datorn började strula. Skriva för hand? Gick ju väldigt långsamt. Starta en blogg? Lite läskigt för den kreativa processen. Google docs? Instagram? Pentagram? Pergament eller tecken i sanden?
Och när skulle jag hinna skriva? Före jobbet, som Stephen King? Kvällen? Kanske bäst att vänta till i påsk. Eller sommarsemestern.
Jag gick och köpte ett hus i stället. Där kan jag kanske skriva? När det är färdigrenoverat – om några år. Det har ju inte ens golv i dag.
Så avinstallerade jag Facebook-appen i mobilen i går, och i dag låg hela den här texten klar i skallen. Fick ta en cappuccino på Coffee Break för att kunna ta diktamen före jobbet. Det verkar ha gått vägen. Det kan gå vägen.