lantisar vs storstadsbor

Lantisar vs storstadsbor

Apropå det där med lantisar vs storstadsbor och att det är så relativt. Vad är stad, vad är land? 

När jag flyttade från Stockholm till Malmö, frågade styrelseordföranden för det lilla bolag jag hoppade av ifrån då: Vad gör man i Malmö? Det var som om han inte kunde förstå vad folk sysselsatte sig med i en sådan avkrok. Som om han såg framför sig ett Malmö fullt av bondläppar som stoppade halm i sina tollor.

När jag sedan flyttade från Malmö till Höör sa jag att jag flyttade till landet och att vi bodde i en by. Utbudet i mataffären tvingade mig att bli bra på husmanskost för det fanns nästan inga andra råvaror, i grannhuset spelades det dansband och det fanns bara ett enda trafikljus i hela Höör. Nu ser jag en stark community och entreprenörsanda, närhet till livsmedelsproducenter och friluftsliv, en enorm kunnighet inom exempelvis hund och friskvård, för att nämna något. Fortfarande bara  en enda korsning med trafikljus (men nya rondellen öppnade i dag).

Så köpte vi ödegården i Kyllingaröd, som ligger fem kilometer från Degeberga och fem kilometer från Huaröd. Ganska centralt alltså, på sitt sätt. På gården finns ingenting, inte ens golv. Men vi har gott om frisk luft, tystnad och skönhet. Här finns glador, en och annan stork och några riktigt envetna sorkar.  

I går när vi skulle köra till gården fick vi infallet att ta en annan väg över Linderödsåsen. I Sätaröd tog vi av mot Maa och Killhult. Vi tar nämligen vägen över Killhult hem ibland eftersom de har en så utmärkt lanthandel, men då åker vi mot Hörby över Äspinge hem. Maa-vägen hade vi aldrig tagit. 

Det började bra med vackra bokskogar. Sedan fortsatte det med mer bokskog och några fritidshus. Sedan blev det fritidshus och riktigt gamla gårdar. Sedan blev det gamla skånegårdar och en kyrkoruin. Lite granskog, och så bokskog. Vi såg inte en människa. Inte en katt. Inte en enda skylt med honung till salu, B&B eller ”Kalles traktorservice”. Inga mäklarskyltar. Bara gårdar och natur.

När vi till slut nådde Huaröd var det som om byn var upplyst av neonskyltar. Bensinpump! Affär med smågodis! Parallella bygator! Och väl på Kyllingaröd kunde Östersjön skönjas och jag tänkte att jag skulle kunna gå ner till Degeberga på mindre än en timme och ta bussen till Kristianstad, Köpenhamn och världen om jag ville. 

Flera av de ödehusprojekt som vi följer och som ligger typ 10 mil från Bjurträsk. Är det landet? Fast rätt många av ödehus– eller omställningsaktivisterna verkar ju vara tidigare storstadsbor som flyttat ut.  (Som jag.) Tar man storstan med sig ut på landet eller blir man en annan? Tar jag erfarenheten av Höör med mig när jag åker till Stockholm? Är min kunskap om att bo i Höör giltig i Kyllingaröd?

Precis som att jag börjar bli årsrik och bär med mig alla åldrar, börjar jag bli platsrik och bär med mig alla platser.

Jag tänker att om jag är både glador över Linderödsåsen, arbetslunch på Stureplan,  blommorna på Stanfords campus, dagislämning på Kubeliden en mörk novembermorgon, doften av bibblan på Sankt Petrikyrkogatan, biomörkret på Söder-City, paddling på Ämmerns mörka vatten, ett salt dopp från Katteskär och en kall öl på Möllevången samtidigt, så är väl alla andra det också – fast med andra platser – oavsett om de är ”lantisar” eller ”sta-bor”.

Tankar apropå den politiska debatten, där en del politiker styr ut sig med bygghjälm och andra med orange jägarmössa, i jakten på ”lantisar”. 


Foto: nina lindgren on Unsplash

Lilja | Olsson är en verksamhet i uppbyggnadsskede. Följ oss gärna här!

Top Reviews