Jag står på Ravlunda Cykels gårdsplan och talar med ägaren Adam Stevensson om medelålders män i Lycra-dräkter. Han skrattar:
– Hemma i England skämtar man ganska friskt med typen. Man gör sig lustig över hela beteendet som en livskris. Men jag måste säga att de här killarna gör ju verkligen något på helgerna. Vad är alternativet? Att gå runt på varuhus?
Själv står jag och funderar på saken. Och efter att senare ha läst den mycket elaka artikeln om ”The shame of being married to a Mamil (Middle Aged Men In Lycra)” är jag benägen att hålla med. Beskrivningen av hur mannen krisar och köper på sig alldeles för mycket utrustning, och hur han sedan i extremt kroppsnära dräkt ger sig ut på vägarna för att i timtal vara försvunnen från den trista hemmiljön – den känns mer skämtsam än på fullt allvar.
Guidade cykelturer
Adam har stor erfarenhet av männen i lycra. Förutom alla möjliga olika sorters kundgrupper har han i Ravlunda också börjat ta sig an allt bredare grupper ut på guidade mountainbiketurer, Foxrides, i omgivningarna runt Hallamölla.
– Visst har jag vägcyklister här. De gillar att variera sin träning. Det gäller för mig som guide att balansera deras extremt goda kondition med mountainbikens villkor.
– Så du ser dom inte som ett gäng livskrisare?
Adam drar lite på det hela. Vi är båda två i medelåldern fast med avgörande skillnader. Han är senigt och attraktivt brunbränd i sina nötta Fristadskläder medan jag själv har hästsvans i en ”manbun” och en liten ansats till mage. Han fortsätter diplomatiskt:
– Jag skulle säga att de gör det dom älskar i livet. Och med lite större barn snart utflugna, what’s the harm?
Arga cyklister
Adam har lagt märke till en helt annan sak med cyklisterna. Nämligen att det verkar som om de tycker att man måste vara så seriös, nästan argt sammanbiten, för att cykla.
– Det är kanske alla cykeltidningarna. Man ser ju ingen på Tour de France flina under sina tuffa bergspass. Lyckan sparas kanske till målsnöret. Men med mountainbiking tycks det bli ännu mer macho. Det är liksom arrrrggghh!
Adams förvridet ilskna ansikte löses upp i ett skratt. Innan han fortsätter.
– En gång när jag tog med en grupp ut så stannade vi upp en bit från en avgrund. Jag sa då för att skämta lite: ”Okey, nu bär det utför här.” Och omedelbart var det en kille som höll på att kasta sig ut. Det var helt groteskt, jag fick genast stoppa honom. ”Hey, jag skojar bara!”
Viktigt inte göra avtryck i naturen
Beteendet blir som tydligast på svensexor där gruppens känslor är på topp från start, även utan alkohol. Omgivningarna som Foxrides turer passerar är dock bedövande vackra och mycket snart blir stämningen mer sansad, för att inte säga fridfull.
– Action, javisst. Men det är ju lika viktigt att inte göra några avtryck i naturen. I det här landskapet lugnar dock alla ner sig snabbt och börjar slappna av. En stillhet rentutav. Och då kan man verkligen börja få en kul dag tillsammans.
Den vanligaste gruppen som vill prova mountainbiketurerna är dock amatörer. Även här används de praktiskt åtsittande kläderna allt oftare. Adam avslutar:
– Om man tycker det ser fult ut med lycra-dräkterna så är det ju endast i betraktarens ögon. Den enda manliga ”skam” i medelåldern är nog den av att inte kunna njuta. Att lyckan på något sätt hakat fast i prestationer.
Ett PS
När jag skriver detta sitter jag hemma i vardagsrummet och lyssnar på en ekande kommentatorröst ute på gatan. På fotbollsplanen precis där jag bor ligger målgången för motionsloppet Ringsjön Runt. Alla deltagare får guldmedalj som tas med hem till prisskåpets samling. Att ha gått i mål för 51:e året i rad är en prestation som bara tycks skapa lyckokänslor hos deltagarna. Arga miner står ej att finna.
