Att städa en gård – går det? När vi fick tillgång till vår gård var det fullt med grejer i alla fyra husen. Dunkar med illaluktande vätskor. En fågelbur. Halvruttna plankor och gedigna ekstockar. Ett antal kylskåp. En rullvält, en genomrostad kärra, en damcykel av märket Crescent. En bandsåg och femtio kulspetspennor. Så vi började städa.
Så här ett år senare så är det mesta genomstädat. Garaget är nu helt tomt, så när som på några lecablock. Magasinet är nästan helt tomt, förutom en uppsättning fåtöljer som vi valt att behålla och något litet till. Det vi valt att behålla, förutom fåtöljerna, har vi sorterat upp och placerat i det gamla grisstallet. Boningshuset, som ska rivas för det var för dåligt, är mer eller mindre tömt.
”Det går inte att se potentialen för projektet förrän man städat undan allt som skymmer sikten”, säger Kristian. ”Man kan inte se ytorna. Har man ett tomt rum, kan man fylla det med sina visioner. Man ser väggarna. Man ser golvet. Och man ser takhöjden. Har man lite talang för inredning och arkitektur kan man skaffa sig en motivation som driver en i åratal. Varenda gång man går in i det där rummet ser man framför sig hur det ska bli.”
”Att städa är jätteviktigt”
”Ibland lägger jag ut bräder på golvet som markerar väggar. Eller så lutar jag en planka mot en vägg, bara för att se var trappan ska gå. Att städa är jätteviktigt. Sluta inte förrän allt skit är borta.”
Ofta, på exempelvis program som Antikrundan i SVT, hör man om folk som fyndat när de städat i gamla torp och gårdar. En dammig tavla som visar sig vara signerad Zorn när man tittar efter eller skorvig mugg som är från 1500-talet.
”Det är nog en superpower som många har och som används som drivkraft när man städar”, säger Kristian. ”Att hitta grejer. Men vad händer om man inte hittar en enda grej man vill ha? Vad kommer då att driva dig framåt? Jag kan bara svara för mig. Det är rummet, ytorna, ljuset. Hur man kan fylla det i sin fantasi. Helt enkelt för att det är inget i vägen för ögat.”
”Riktigt svårt är det när du har en lösning som innebär att du ska riva en vägg. För där stannar till och med mitt visuella tänkande. Det är omöjligt att föreställa sig ett rum efter att en vägg är riven. Det går inte. Men har du tur så arbetar du med tomma, städade rum.”
En ringvält, en rostig skruv
Nej, vi har inte hittat någon Zorn. En granne ville köpa vår rostiga ringvält, och eftersom ingen annan visat intresse för någon annan pryl, så är den välten den mest värdefulla grejen. 500 spänn, det du. Jag visste inte vad en ringvält var när jag sålde den, men efter lite googlande vet jag bättre, och jag vet att vi aldrig skulle använt den ändå. Den enes skräp, den andres guld.
Trots allt städande och trots att vi inte hittat någon Zorn, så har vi ändå hittat en hel del material som vi kan återanvända. Dörrar, fönster, rör, fodertråg, en diskho och mycket mer. Hur vi jobbar med det kommer vi säkert återvända till många gånger.
Att städa en gård – fortsättning följer …
Vi har föresatt oss att städa och riva så hållbart som möjligt, så det som kan återvinnas ska återvinnas, det som kan återanvändas ska återanvändas. Därför växer högarna med tegel i stallet, och så har vi fått iväg en container med obrukbart trä och en med järnskrot.
”Jag skulle kunna skriva en hel roman om hur man packar en container”, säger Kristian. ”Det är också en drivkraft.”
Ja, hela återvinningstänket är något vi kommer att återkomma till. Men nu är i varje fall storstädningen mer eller mindre klar. One down.
PS.
Hur gick det då? Jo, nu är det färdigstädat. Läs mer om det här.